Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« En smattrande jultanke... | Tankar till bortglömda musiker som lämnat oss »

Kalle Anka på julafton - både märkligt och normalt
Stafrin | 25 December, 2016 13:10
Kalle Anka på julafton förbryllar mig ibland. Ett av de saker som är både märkligt och normalt på samma gång. Missförstå mig inte, jag är ett Disneyfan och en jultraditionalist och kräver min Kalle klockan 15.00, precis som många andra! Men om man försöker att titta på detta fenomen i ett vidare perspektiv så kan våran tradition se väldigt märklig ut för en utomstående från ett annat land. Om jag någon gång skulle få en amerikansk flickvän så är jag lite brydd på hur hon skulle reagera på att klockan 15.00 varje år på samma dag, julafton så:
- Samlas hela familjen vid TVn för att titta på tecknade Disney-kortisar med Kalle Anka, Musse Pigg och Långben.
- Dessutom inkluderar det ett flertal småklipp från långfilmer, alltså inte hela filmen utan bara någon kort typ sångdel. Det måste ju lite vara som att se en trailer för en film som kom för cirka 70 år sen.
- Flera av filmerna har inte ens julanknytning. Musse, Kalle och Långben kampar, Djungelboken, Tjuren Ferdinand, Kalle Anka fotograferar i djungeln, Robin Hood, för att inte tala om de numera obligatoriska nya filmerna, och så vidare.
- Filmerna är i flera fall taffligt dubbade av en äldre herre helt utan skådespelaranknytning (Bengt Feldtreich), som dessutom sjunger fruktansvärt i några rader på slutet.
- Och framför allt, det är SAMMA filmer år efter år efter år efter år.
Jag vet, programmet i sig är förstås amerikanskt och inte ihopklippt av SVT, men det betyder inte att den i USA har i närheten av samma traditionsstämpel som den har här och visas varje år vid samma tillfälle.

När jag läste företagsekonomi för ett par år sen så frågade jag en amerikansksvenska som vi hade i klassen vad hon egentligen tyckte om det hela, men hon hade snabbt accepterat det. Men jag kan ändå inte låta bli och fundera på hur en amerikan som för första gången ska fira en svensk jul reagerar på detta maniska att varje år vid samma tid under en timme se samma tecknade filmer i en långrad om och om och om igen. Men, som sagt, jag är redan förstörd sen barnsben!

För majoriteten av oss svenskar är detta helt normalt och något vi kräver för att julaftonen ska vara fullbordad, jag likaså. Jag känner hur barndomens jular och julstämningen flödar i mig, hur grönt det än är ute på backen, när jag ser tomten hålla upp säcken för sina marcherande leksaker, när ser Kalle bli tokig efter att ha tampats med den galna Aracuan, när jag ser Lady & Lufsen vandra iväg i månskenet till tonerna av "Bella Notte" eller när Cliff Edwards som Benjamin Syrsa sjunger "When you wish upon a star" och stearinet rinner nerför ljuset. Då ryser jag av välbehag som vilken annan svensk som helst. Och när det kommer ständiga hot om att ta bort Kalle Anka på julaftonen så blir även jag rädd för att julen ska förstöras.

Jag har egentligen bara en sak som irriterar mig och det är dessa nya filmer som inte alls passar in numera. Att mitt ibland denna helt fantastiska tecknarfröjd som Disney en gång var, jag menar bilden där Lady & Lufsen sitter på kullen och tittar ut över landskapet är så vacker att jag får gåshud, att endast då av PR-mässiga skäl skohorna in en bit av en dataanimerad film som just släppts och som skiljer sig totalt från allt det andra känns inte kul! Jag skulle faktiskt ha kunnat tänka mig att i år avvara promon på "Vaiana" eller det meningslösa billoppet ur "Bilar" och ersätta det mot till exempel den Oscarsnominerade klassikern "Toy tinkers" där Kalle och Piff & Puff krigar med julnötter.

Se där, så äktsvensk jag är. Man försöker förnya Kalle Anka på julaftonen med nya filmer och jag vill ha det som jag alltid har haft det. "Rör inte min Kalle" skulle kunna bli min paroll också, för julens traditioner är lika helig för mig som för alla andra. En eventuell amerikansk, eller av annan nationalitet, flickvän får nog finna sig i det även här. Det kanske det som är absolut integration...?

/JS16

Intressant?
 #
Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage