Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Beatles bättre än listpop hos barn | Tidnings-anka deluxe »

Maten - den nya förvirringen
Stafrin | 16 Januari, 2017 14:31
Välkommen till svenskens nya vetenskap som alla förväntas ha koll på, maten! När man växte upp var det så enkelt. Man visste att fisk, grönsaker och frukt var nyttigt och att fick man i sig rätt saker från kostcirkeln och åt godis på lördagarna så var det nog. Allt var så mycket lättare när man var ung, speciellt eftersom det inte var en själv som ställde fram maten.

Allt detta gäller inte längre, känns det som i alla fall. Plötsligt är frukt inte alls nyttigt. Jag vet inte hur många gånger jag har hört att det finns få saker som det finns så mycket socker i som banan. Jag som gillar banan... vilket slag mot mig!
Kött ska man inte äta mycket av heller, för det är plötsligt ett hot mot miljön om man äter för mycket kött. Det talas om att man borde ha en köttfri vecka eller månad. Och alla veganer jublar i takt, antar jag.
Potatis var också något som var väldigt nyttigt. Ibland kan jag tycka att man som ung fick på tok för mycket potatis och när man ätit upp allt av köttbullar, korv eller vad man nu hade till och hade bara ett gäng potatisbitar kvar så var det med en viss avsmak som man tyckte att potatis inte alls hade den kvaliteten att klara sig utan någonting till. Men man skulle äta upp, för det var ju nyttigt.
Nu innehåller plötsligt potatis så väldigt mycket kolhydrater, precis som pasta och ris, som man alltid har älskat. Det förväntas man akta sig för om man vill ha en smal och normal kropp. Överallt snackar folk om vad som innehåller mycket kolhydrater och hur mycket det är och vad som är vettigt och räknar enligt ett gäng olika metoder som alla har sitt bantningssystem. Det är GI och LCHF, tydligen så går man fortare ner i vikt om man har mindre antal bokstäver i namnet på metoden. Lägg där till BMI också, ännu en förkortning att lära sig i sammanhanget...

Nästa sekund så kan man få höra att man kan äta mycket fett för att gå ner i vikt, enligt någon metod. Det som man fått höra i alla tider att det är väldigt farligt. Och andra sidan var det någon som sa när jag gick på fritids att man kunde få cancer om man åt potatisskal.

Fast och andra sidan så är det så få gånger som man är så med sin tid och med strömmen som om man äter en sallad till lunch eller middag.
"Vad blir det till lunch idag?"
"Nja, jag köpte en god sallad..."
Det är bara det att jag alltid sett sallad som en nyttig sidogrej till den riktiga maten. Att sitta och äta kall mat som bara, eller till största delen, består av grönsaker känns inte mättande eller gott för mig.

Det är alltså en hel forskning och vetenskap numera att hålla reda på vad man ska äta och hur mycket man ska äta av olika saker. Hur mycket socker, kolhydrater, fetter och allt där emellan som detta innehåller. Personligen känner jag att jag inte orkar bry mig längre. Jag erkänner, jag har inte direkt en Adonis kropp och kommer förmodligen aldrig att få det. Och jag äter med måtta det jag gillar, försöker variera mig så gott det går och i lagom mängd. Man äter väl för att bli mätt, inte för att bli mattesnille och dietist, eller...? Men det kanske är priset för att ha en sund kropp.

/JS17

Intressant?
 #
Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage