Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Ologisk kollektivtrafik på landsorten | Äkta och falska Lordidiggare »

TV till varje pris 2006
Stafrin | 16 Juli, 2006 13:07
Människan och TV har alltid haft en underbar relation till varandra. TV är beroende av människan för att folk ska titta och människan är beroende av TV för att dels bli roade och dels få en chans att få stå i rampljuset och bli känd. För ca 6 år sen, då "Robinson" och dokusåporna var nya, så hade Aftonbladet en artikelserie som hette "TV till varje pris", där man anklagade TV-kanalerna för att till varje pris förnedra folk för att skapa underhållning genom dokusåporna. Då tyckte jag artikelserien var dålig. Trots allt, så var de som ställde upp med på det hela och folk ville se. Ett förhållande handlar om givande och tagande och det skedde här. Så sker även idag, men jag tror ingen egentligen kunde föreställa sig 2000 hur desperat TV-kanalerna skulle bli sex år senare. Numera handlar det inte längre om att TV samlar ihop ett antal freaks och sätter dem på en ö eller i ett hus och sen får det som sker framför kamerorna ske. "Idol" och de senare säsongerna av "Big Brother" har visat på att TV-kanalerna själva numera vill skapa vardagen på ett hela annat sätt för deltagarna. Och det bli bisarrare och bisarrare. "Idol" satsar på total förnedring, glåpord och mobbning, "Paradice Hotel" satsar på att göra allt för att skapa otrohet mellan par och nu är nästa steg här. TV3 har köpt in den kontroversiella serien "Unan1mous" (jo, den stavas tydligen så...) där människor blir inlåsta i en bunker och utsatta för förnedring och tortyr av TV. Och om jag för sex år sen kunde ignorera det och inte bry mig för att folk visste vad de gjorde, så tycker jag nu att gränsen är nådd (för jag förutsätter att vid en tittarsuccé så gör TV3 en svensk version av den). När TV-kanal och produktionsbolag medvetet skadar andra människor, fysiskt och/eller psykiskt, i syfte att roa och underhålla folk så tycker jag att det inte går att sitta still längre. Visst, folk är fortfarande desperata att ställa upp frivilligt, men nu kan de aldrig veta vad som ska hända. De är som labbråttor som sitter och väntar på att forskarna ska utsätta dem för det ena saddistiska exprimentet efter det andra. Och frågan är, vart slutar detta. Om nu formen dokusåpa har ändrat så på sex år, från ett program där man bara studerade personkemin mellan människor till ett program där TV-kanalen ska styra hela deras vardag och handlande, hur utvecklas detta? Och hur länge accepteras detta av TV-tittarna? Och framför allt, vart är alla artiklar om "TV till varje pris" nu? Folk rycker på axlarna, skrattar åt stolligheten och tittar förslött. Det enda som räknas är att kanalen tjänar sina miljoner, om man sen offrar några människors psyke och hälsa är oviktigt. Så mycket är ett människoliv värt i medias ögon 2006, alla ni som söker till nästa "Big Brother" eller "Idol"!

/JS06
 #
Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage