Äntligen kanske man kan få lite lugn och ro. För på måndag är äntligen valrörelsen över, eller? Njaaeee, det beror på vilken regering som vinner. Vinner Alliansen så är den över. Vinner socialdemokraterna så lär den fortsätta i ett par veckor till med diverse överläggningar och affärer om vem som ska sitta i regeringen.
Jag var på väg för ett par veckor sen att skriva en spaning om att valrörelsen varit den lugnaste hittills och att det hade att göra med att det var första valrörelsen efter Anna Lindhs mord. Tur att jag inte skrev den spaningen. För efter upptäckten med folkpartiets dataintrång så ballade valrörelsen ur fullständigt, med skandalrubriker, desperata påhopp, överdrivna försök att locka väljare mm. Skamgreppet tycker jag att var att man i Bingolotto lät partiledarna lotta ut resor om man röstade på just deras parti. Har politik gått så långt i Sverige så att man måste lura och muta väljarna att rösta?
I år förstår jag dock att det finns soffliggare (även om jag själv inte tänker bli det) för aldrig förr har så lite besked kommit om vad som ska ske i framtiden. Framför allt förstår jag om de arbetslösa och lågavlönade ledsnar. När det enda partiet i Sverige som i överhuvudtaget uppmärksammar att det finns människor som har det svårt leds av en dokussåpastjärna som inte har nåt partiprogram så hyser jag inga större hopp om våra riksdagspolitiker.
Om man ska syna partiernas olika valrörelser så har nästan allt handlat om arbetslösheten. Problemet är att inget parti har nån egentlig idé om hur den ska lösas.
”Vi har det enda jobbpaket som har presenterats!”, skröt Fredrik Reinfeldt, ledare för det nya Moderatkristna Folkcenterpartiet i gårdagens Valdebatt. Ett jobbpaket som innehöll en enda åtgärd, sänkt arbetsgivaravgift, samt orden ”Vi måste få folk i arbete” och ”Vi måste få fart på Sverige” en 100 gånger. Sen hur man ska få arbetsgivarna att VILJA anställa i en tid då ekonomisk girighet är större, hur sänkt a-kassa ska ge fler jobb och vilka jobb som ska komma har man inte en aning om. Det flyt Alliansen har haft har berott i första hand på att man väldigt lätt kunnat rida på regeringens fiasko och ignorans under mandatperioden. Samt att man har en ledare som kan prata omkull en lyktstolpe om så behövs. Sen känns det onödigt att syna varje Alliansparti enskilt eftersom de inte är enskilda längre, med undantag från Folkpartiet som stuckit ut på sitt sätt och Centerpartiet som kommit med det vidriga förslaget att man lättare ska kunna avskeda ungdomar, ett förslag som man inte kunnat pussla ihop logiskt med Alliansens s k jobbpaket.
Socialdemokraterna har tidigare kunnat övertala svenska folket att man kan göra mirakel och att det man inte lyckats med förr kan man lyckas med nu. Men nu har problemen inom arbetslösheten, ålderdomsvården, vården och de övriga samhället blivit så stora att man inte kan dölja det och då håller inte löftena längre. Folk vet att vid en seger för regeringen så fortsätter samhället som det gör nu. Det har gjort att Göran Persson har sagt en hel del desperata saker, verkat nervös, försökt lyfta fram folkpartiets spionskandal för att byta fokus och försökt hitta omöjliga samarbetspartners för framtiden. Jag tycker att oavsett om socialdemokraterna vinner valet i morgon eller inte så borde Göran Persson fundera på att lämna över till någon annan för just nu är hans ego och dryghet inte en tillgång för ett parti som säger sig stå på arbetarnas sida. I år har socialdemokraterna gjort en väldigt dålig valrörelse.
Miljöpartiet tycker jag har varit det osynligaste partiet av de sju. Kanske beroende på att den som är partiets största tillgång, Maria Vetterstrand, har varit barnledig en hel del och Peter Eriksson inte precis är nån megastjärna massmedialt. Kanske också för att miljöfrågorna har hamnat i skymundan, med undantag från lite kärnkraft då och då. Men kanske har partiet tjänat lite på det också, eftersom de inte engagerat sig lika mycket i de skandaler och rubriker om annat som förekommit.
Vänsterpartiet försöker förbrilt att stå på egna ben men fungerar fortfarande som Göran Perssons ofrivilliga högerhand. Lars Ohly har gjort en bra valrörelse som debattör och partiledare, men partiet måste ha en mer egen politik och våga stå på egna ben om man ska klara sig i framtiden, för jag tror fortfarande inte på att Lars Ohly stjälper en eventuell socialdemokratisk regering efter 18 september, men som tur är är politiken helt oförutsägbar.
Sen vad som är viktigast, en regering där fyra partier ser likadana ut, men som är överens, eller en regering med tre partier som slåss om diverse frågor, men där väljarna ändå har nåt att välja mellan på valdagen, återstår att se. Men jag tror att demokratin mår bäst av att ha flera alternativ, för trots allt har flera av de borgerliga partierna sålt ut flera av sina väljares viktiga frågor för att få en regeringsplats.
Det har också synts klarare detta år att media vill ha ett nytt parti som man kan fokusera sig på för man har flitigt pushat fram diverse små utmanarpartier som kan tänkas komma in i riksdagen, men de har alla sen visat sig antingen inte ha seriös politik eller vara bleka.
Det som jag ändå ser som hopp för framtiden är när jag ser unga politiker (RIKTIGA politiker alltså, inte dessa extrimister i ungdomsförbunden som saboterar), oavsett partifärg, som man ser går in för detta för sitt engagemang och brinnande intresse och inte som en genväg till makt och rikedom. Det gör mig glad och jag hoppas att dessa håller huvudet under kontroll när de sen kommer in i politikens verkliga vardag.
Sen vill jag ge en eloge till SVT 24 som haft en hel del intressanta och bra analyserande diskussionsprogram i sitt studioprogram där man på ett sunt sätt gått igenom saker som har hänt.
Men valrörelsen i sig har inte gett nåt vettigt för mig som svenskt, humanist och arbetslös. För ingen vill egentligen diskutera åtgärder för framtiden utan bara diskutera forntid och problemen idag. Man har bara fokuserat på en arbetslöshet som ingen har en riktig lösning på och en fastighetsskatt som knappast kan vara viktigare än sociala frågor och miljöfrågor. Däremellan så har det varit en cirkusföreställning som ingen egentligen vill ha.
Men jag kommer att rösta och jag har redan bestämt mig även om jag aldrig förut varit så letande efter ett vettigt alternativ som jag varit i år.
Så hur går det? Jag sa tidigt att Alliansen vinner på socialdemokraternas misstag. Sen efter folkpartiskandalen så var jag övertygad om att Alliansen sumpat sin chans. Nu vet jag inte alls. Det kan gå hur som helst och frågan är om det spelar nån roll. Men om jag skulle ändå ge en chansning så vinner Alliansen, eftersom Göran Persson visat upp sin svagaste sida de senaste veckorna.
Vilket fall som helst, så är det ditt val i dag! Lycka till!

/JS06