Laguppställningen är klar. Sverige har fått en ny regering. En rejält ung regering där alla ministrar är yngre än Göran Persson och de flesta är under 50. Men oavsett om jag nu inte alls gillar alliansen och inte tror för 5 öre på deras löften så får jag ändå gratulera dom till en väl genomtänkt regering, utåt sätt alltså. Man har satsat på både ministrar som ska ge regeringen sin popularitet och ministrar som ska flytta fokuseringen bort från de eventuella åsikter som tidigare legat dem i lasten. Som valet av folkpartiets Nyamko Sabuni som integrations- och jämställdhetsminister i en regering där två av partierna sen tidigare har kritiserats hårt för språktester och annat.
Valet av Carl Bildt som utrikesminister var, som nån sa på TV 4 i morse, ett måste för att kunna överskugga den kraft som Jan Eliasson hade i förra regeringen. Men givetvis är det ett genidrag att ta den som är landets mest accepterade och populäraste moderat som minister för ett område som han redan tidigare sagts klara bättre än sitt förra statsminister jobb. En utrikesminister med mer kontakter utomlands än Carl Bildt får man nog leta efter.
Som finansminister får vi en mattenörd med hästsvans och ring i örat. Anders Borg var tidigare känd för att vilja montera ner både välfärd och AMS, men har sen dess ”gjort en omsvängning genom saklig analys och livserfarenhet”. Och förvisso sitter Borg redan i AMS styrelse, men det är på den här posten som vi verkligen får se hur stor hans omsvängning är.
Däremot tycker jag att det är en svaghet att regeringen har diverse personer som redan i första intervjun erkänner att de aldrig hållit på och inte riktigt kan sitt ministerområde. Både nye kulturministern Cecilia Stegö Chilò och handelsministern Maria Borelius (två dar gammal i riksdagen) är riktigt gröna i sitt område och frågan är hur bra det är om man har ansvar för två viktiga poster i en regering. Inom kulturen så är det behövligt med en person som ser att kultur som det ser ut idag måste breddas och även inkludera sånt som inte nödvändigtvis är det störst kommersiella och ger storvinst för feta bolag och sponsorer.
Intressantast tycker jag att se hur det ska gå i socialfrågorna och inte minst alkoholfrågan där man har två kristdemokrater (socialminister Göran Hägglund och folkhälsominister Maria Larsson) för är det inom någon fråga där alliansens åsikter går isär så är det i den frågan.
Jag kan inte påstå att jag ser fram emot fyra år med denna regering, men det ska bli intressant hur den ska kunna leverera alla löften. Visst kan inte allt komma på en gång, men då gäller det att man kan prioritera rätt saker och vänta med rätt saker. Man har redan flaggat för att plusjobben, friåret och andra arbetsmarknadsåtgärder ska skrotas i januari 2007. Alltså måste de hyllade sänkningarna av arbetsgivaravgifterna komma snarast om man nu inte vill ha en massa arbetslösa som sitter hemma till 2008.
Sen så ska det alltså bli intressant och se hur Alliansen ska kunna hålla ihop. Det är en sak att stå och le i TV-rutan i två års tid inför ett val, ett annat när verkligheten knackar på porten. Givetvis är Fredrik Reinfeldt mån om att försöka hålla ihop regeringen till valet 2010 och för det måste kvartetten stå och le i fyra år till. Men det är inget normalt äktenskap som man har ingått i. Det är ett månggifte och i ett sånt äktenskap finns det stor risk att en partner hamnar i bakgrunden.
Men vilket fall som helst, man har gjort en smart regering som funkar väl i medierna. Men nu ska de också funka i praktiken också.

/JS06