Igår skrattade jag åt fuskande ministrar som betalar svart, skiter i TV-licensen och annat. Idag vill jag tala allvar. Hela denna härva verkar handla om två saker. Ett, är politiker större än oss dödliga? Två, ska public service vara kvar? Nu har tre ministrar struntat i att betala TV-licensen plus Fredrik Reinfeldts stabchef. Om vi börjar med lämpligheten att strunta i att betala licens när man är minister så har ministrar ett större ansvar än oss. De ska bestämma över vår vardag och skapar de lagar vi ska följa. Men då är det viktigt också att de själva följer dessa lagar, för att föregå med gott exempel. Jag är inte heller nöjd med utbudet i Sveriges Television och har i flera bloggspaningar talat om public service död. MEN jag betalar min tv-licens för att jag inte vill ha lagen efter mig. Och är man politiker, framför allt som kulturminister Cecilia Stego-Chilò chef för sitt område, så har man ansvaret för att de lagar som är satta fungerar. Är man inte nöjd med dessa, så gör man en motion till riksdagen om en lagändring. Går den igenom, grattis, går den inte igenom, learn to live with it. Men man kan inte som politiker ignorera lagarna som man har ansvar för och förvänta sig att folket som man representerar ska acceptera det. Stegö-Chilòs, Maria Borelius och Tobias Billströms uppträdande kommer dels att skapa ett ännu större politikerförakt och dels göra att många fler kommer att tycka det är helt OK att strunta i sånt man inte gillar, men måste göra.
När det gäller public service var eller icke vara så anser alltså jag att public service som form håller på att dö ut som det ser ut nu. Jag ser nyheterna och ”Kvarteret Skatan” och that´s it och då ska man veta att jag på 80-talet nästan bodde vid TVn. Både SVT och SR har misslyckats med sina mål och ägnat mer tid åt att försöka sänka TV 4. Nyhetsprogrammen läggs ner, dokussåpaformen tar mer och mer plats, folkets vilja ignoreras mer och mer, musiken riktas bara till de under 25 år och i allt fler program är det helt OK att förnedra folk. Seriositet är ett farligt ord i TV idag.
Jag hade inte varit så rädd för public service död om vi hade haft en kommersiell marknad som fungerade i Sverige. Men det har vi inte. I USA finns det kommersiella TV- och radiokanaler för precis alla smaker, både underhållningsmässigt och musikmässigt. Där är den kommersiella marknaden som ett stort gigantiskt public service. Men i Sverige har någon byfåne kommit på att allt ska låta exakt likadant, följa exakt samma mönster och ha exakt samma målgrupp. Därmed blir den kommersiella branschen blaskig, uselt producerat och helt utan egna idéer. Dessutom dör mångkulturen i Sverige helt ut. Public service som idé är därför bra mycket mer demokratiskt och mer mångkulturellt, oavsett om staten äger det eller inte. Jag vill alltså bygga ut public service och göra så att alla får det de vill ha. Sen kan ju den kommersiella marknaden finnas som ett alternativ, men jag tror att svenska folket är mer flerspårig än media vill få oss att tro. Och få jag bara en kvalitets-TV- och radio, där jag dessutom vet att man lyssnar och tillgodotar mina (läs våra) önskemål, så betalar jag gärna TV-licens, för mångkultur och variation är för mig viktigare än pengar och export.

/JS06