Idag dömde tingsrättsjuryn till skådespelaren Mikael Persbrandts fördel i hans rättegång mot Expressen och många politiker och mediaforskare vill ändra i tryckfrihetslagen och beroende på hur en sån ändring skulle se ut så ropar jag som Gert Fylking: ”Äntligen!”. Förmodligen kommer både Aftonbladet och Expressen att gråta ut i tidningarna om hur yttrandefriheten är på väg att hotas och Sverige blir en diktaturstat, men det kan man väl ta. Jag är för att man får granska och visa på sanningen hos politiker och offentligt folk, men problemet är ju att det sällan är det som kommer fram. Vi hoppar alla till av nyfikenhet när vi ser rubriker som Persbrandts där det står att han har tvångsintagits på alkoholklinik eller när det står att Gudrun Schymann har spelat in en porrfilm. Många av oss tror stenhårt på det som står, även jag ibland märkväl. Och säkert ler vi och pratar glatt om det och anser att är man kändis så får man stå ut med det.
”Ingen rök utan eld!”, tänker man.
Humorprogrammen i TV får idag säga precis vad som helst om vem som helst och hänvisa till yttrande- och tryckfriheten och sina tittarsiffror. Men vad vi glömmer är att bakom dessa masker av kändisskap och idoldyrkan så är även kändisar människor med känslor och egen privat vilja. Och jag är väl medveten om att en del kändisar själva glömmer det också. Alla branscher är idag ständigt sökande efter sätt att tjäna pengar på och nästan farligast är det när media går i samma sökande för de har makten att både bygga upp en människas liv och karriär, men också ödelägga de samma. Visst ska kändisar i viss mån ha ett större tryck på sig, men idag så är de bara redskap för medierna att kunna få rätten att kunna trycka upp en löpsedel en gång om året som skriker ”Ökar mest!”. Det får en att börja undra om det verkligen är värt alla pengar som ”Idol”-sökande ungdomar trånar efter när de vill bli kändisar i TV. Det får alltså finnas en gräns för hur man behandlar en människa. Den gränsen ska finnas även hos medierna och den ska även omfattas av kändisar, för trots all glitter och glamour idag så är de innerst inne också människor. Det kanske är dags för både oss konsumenter och medierna att självkritiskt granska lite och söka efter verkligheten istället för att skapa den själva och tro på den. Dessutom kanske vi skulle få mera vettiga fakta på löperna i framtiden och inte bara resuméer från ”Bonde söker fru”.

/JS06