Appropå det faktum att Anja Pärson vann bragdguldet igår (grattis förresten) och svenska folket och media skriker sig hesa för att inte Tre Kronor fick det, en sak som jag ända sen OS funderat på är följande: Innan OS-finalen så var en stor del av svenska folket och medierna missnöjt med det faktum att Sverige lade sig mot Slovakien, flera tyckte att det var fusk och det blev inte bättre av att spelarna och Bengt-Åke Gustafsson ljög och slirade i medierna. En del tyckte till och med att Sverige borde åka ur turneringen. Sen räcker det att laget tar guld och plötsligt är det årets kovändning och folk säger, "så gör alla länder" och "det viktigaste är att vinna" samt "skandal att de inte fick bragdguldet". Inte ofta var det samma människor som först kritiserade Tre Kronor som efter guldet hyllade både sättet och laget. Denna fundering är inte till för att säga bu eller bä om att Tre Kronor inte blev bragdvinnare, för de lär med stor sannolikhet ändå få Järringpriset, utan som en stilla fundering om vad som får en människa att så fort vända åsikt. Är ishockey så spännande och viktig? Sportens värld är underlig...

/JS06