« Palmlöf får göra vad han vill | Är ny teknik viktigare än personlig kontakt idag? »
Snart firar jag min 32:a julafton. En julafton som
troligast inte blir likt någon annan. Nån julstämning har inte alls infunnit
sig på grund av snöbristen och min far har hotat med att grilla imorgon om det
blir varmare än 10 grader. Det har också hotats med att detta är jularna från
och med nu, men det tänker jag inte ens tänka på nu. Nästa jul ska vara vit!
Julen är för mig annars en högtid jag längtar efter. Jag
älskar de vackra julsångerna med kör, stråkar och bjällerklang. Alla ljusen som
lyser överallt. Snön som ligger vit. Kärleken som lyser överallt. Kalle Anka
och hans vänner. Karl-Bertil Jonsson och hans far Tyko. Granen som lyser i alla
färger. Julklapparna som man förväntansfullt tittar på under granen. Släkt och
vänner som äter julmat och ett ljusdämpat kök klätt i rött. Också det totala
lugnet som sen breder ut sig när hysterin är över. Det man möjligen kan fundera
över är hur man kan förbereda och längta så mycket efter en enda helg på året
som är över lika fort som du hinner äta din första portion risgrynsgröt?
Ständiga försök att ändra på julen hör man om hela tiden. Med
nya julsånger som man tror ska ersätta de gamla ”spektaklen”, men lika väl så
är det ”White Christmas”, ”När juldagsmorgon glimmar” och ”Hej mitt vinterland”
som ljuder. Med nya traditioner där man hotar att byta ut Kalle Anka mot Astrid
Lindgren, men där man likväl hör den galna Arracoan driva Kalle tillvansinne år
efter år. Där man försöker hitta nya maträtter att införa till julbordet, men
där vi ändå äter skinka, köttbullar, kalvsylta och lutfisk. Det enda som
möjligen man lyckats ändra på är i så fall vädret, som i år som bekant inte är
vit till färgen. Hur än vi försöker så för något oss tillbaka till traditionens
högborg igen. Det enda nya som man lyckats föra in på 30 år är möjligen ”Svensson,
Svensson jul” som numera är en lika stor tradition. Och må det så förbli! Det
känns så skönt med nåt som man kan lita på. Nåt som gör oss trygga i mörkret
och nåt som vi bevisligen gillar. Nåt som under en dag på året inte följer
trender hela tiden utan där vi kan vara oss själva en stund.
Men vi kan ändå skänka en tanke till de som inte får nån jul
som vi. De ensamma, uteliggarna, missbrukarna och de fattiga. De drömmer dock om
den jul som vi firar och förhoppningsvis går den drömmen en dag i uppfyllelse.
Visst är julen den allra kommersiellaste högtiden av alla.
Ständigt ska vi plågas med så viktiga nyheter som att ”julhandeln slår nytt
rekord igen” eller ”platt-TV blir årets julklapp enligt näringslivet”. Julevangeliet
hamnar längre och längre bort i folks medvetande. Men någonstans så lyckas
detta alltid hamna längst bak i mitt huvud på julafton. Karl-Bertil Jonsson och
Tage Danielsson tar ändå ner oss på jorden igen på julaftonskvällen!
Och får jag inte höra ”Oh helga natt” och ”Gläns över sjö
och strand” åtminstone en gång varje jul så blir jag besviken. Och den andra
har jag redan hört i år.
Så om 44 minuter är äntligen dags! Då är det julafton igen. Och ett
grönt gräs ska inte förstöra det för mig! Så från mig till er alla:
En riktigt God Jul!
/JS06
