Idag förstod jag att ansvarskommitténs förslag om den nya länsindelningen inte kommer att skötas på ett demokratiskt sätt, hur mycket de än vill få oss att tro det. Jag var på ett möte i Stadshussalongen i Sundsvall om kommitténs nya förslag för den norrländska regionen. Enligt den lilla annons som fanns så var tanken att man skulle ”informera och diskutera” och presentatören gjorde klart för oss att vi ” här ikväll kunde skriva historia och själva dra gränserna”. Men annonseringen hade varit minst sagt usel och enbart 20 stycken innevånare var närvarande. Rätt räknat var det också för smörgåsarna räckte ganska bra precis. Ingen ska få mig att tro att i en stad med närmare 70 000 innevånare så beror den usla uppslutningen på 20 pers på att resten är ointresserade! Medelåldern på de deltagande gick inte heller att ta fel på, 70 % var runt pensionsålder eller över.

Väl där så var kommitténs Björn Sundström föreläsare. Sundström måste ha haft ett förflutet som stand-up-komiker för emellan hans minst sagt snåriga och vattniga resonemang så försökte han sockra över allt med idel roligheter som fick kommunalrådet Anita Bdoui att le från öra till öra.
Hans resonemang gick ut på att eftersom vi blir äldre och äldre så blir det svårare och dyrare att ta hand om de äldre, det blir dessutom att kombinera det med den konsumtionslust vi har och dessutom blir det svårare ju fler som skiljer sig eller bor särbo och därför måste gränserna ritas om. På normal svenska betyder det att vi är för få i Norrland och vården blir allt sämre. Och detta ska alltså bli bättre om man gör gränserna större och flyttar huvudsjukhusen längre från kommunerna.

Efter det så skulle då vi få säga vårt. Vi fick var sin lapp med frågor på, men naturligtvis var den lappen inte till för att vi skulle var och en få skriva våra åsikter och lämna in. Istället skulle vi i tre smågrupper diskutera oss fram på en kvart till ett gemensamt ställningstagande. Där gick luften ur mig och mitt engagemang försvann. För mig kändes det inte som demokrati när det ändå gäller en sån viktig fråga och vi bara var 20 pers. För de andra tycktes det mer vara att rita en ”prick-till-prick”-gubbe där vinnande kommunen skulle, enligt dom, få bästa sjukvården.
Frågorna från publiken sen blev för få eftersom Björn Söderström upp tog en lång tid av svaren att berätta långa skämtsamma exempel från sitt gamla Kiruna, vilket möttes av leende och förståenden från kommunalråd och moderator.
Två intressanta frågor togs upp. Dels det faktum att denna nya indelning bara skulle bli ett nytt namn på ”landsting” med större areal. Därmed skulle ju inget ha förbättrats alls.
Dels ställde en deltagare frågan om landsbygden, vad som skulle hända med den om nu det skulle centraliseras mera. Svaret från Söderström blev:
”I så fall får de väl bygga en stad på 90 000 innevånare. Hela Sverige kan inte leva!”
Kort sagt, de får flytta eller svälta!
Allas ståndpunkt var tydligen att det inte funkar som det är nu, men ingen tog reda på anledningen och ville börja där utan man tycktes acceptera att Stockholm tömmer landsbygden på folk och att det är utifrån det man ska arbeta. Men vad ingen tycktes tänka på var, vad händer om det ändå blir mindre folk i de nya regionerna? Bildar vi ett stor-Sverige utan län om ytterligare 50 år då? För tvångsförflyttningen till storstäderna kommer knappast att minska bara för att länen blir större. Sjukvården blir knappast bättre av att folk i Härnösand ska behöva åka till Östersund i akuta fall, om nu den stan blir huvudstad i nya storregionen. Och demokratin blir inte bättre av att folket får längre avstånd till makthavarna. Sjukvården fungerar inte som det är nu, jag köper det, men lösningen på problemen är inte alls genomtänkta och jag kan inte se några argument för att det skulle bli bättre med större och färre län! Det enda positiva detta gav var att vi i alla fall tydligen inte accepterade ett stor-Norrland från Lappland till Dalarna. Det hade även företagarna tidigare på eftermiddagen redan sagt stopp till och dessa är ju navet i samhället.

Men det är alltså tydligen så här som folket ska få säga sitt om den nya indelningen. Man gör en liten reklam för ett låtsasmöte, låter nån från kommittén totalt prata bort folk och sätter den lilla skaran att försöka komma överens tillsammans om vi ska ha nya indelningar eller inte. För mig är det skendemokrati där man måste låtsas ha något för folket. Men i praktiken har kommunpolitikerna och ansvarskommittén redan bestämt klart. Det ska bli nya länsindelningar, vare sig vi vill eller inte. Men på papperet låter det bättre.

/JS07