Skidslandslaget har genom alla år som jag har följt skidsporten varit mönsterlandslaget. Hittar man ett bråk inom skidlandslaget de senaste 30 åren så gör man det bra. Därför kan bråket mellan Mattias Fredriksson och skidförbundet kännas rätt märkligt. Detta är inget försök till att ta parti för endera sidan. Å ena sidan så ska givetvis ingen åkare behandlas olika, men å andra sidan så var det skidförbundet som från början godkände att Fredriksson fick träna på egen hand. Vad man kan reagera mot är att detta inte ha skötts på ett mer moget sätt av Bengt Stattin. Att hålla på med skrivna avtal om att Fredriksson inte får vara i närheten av åkarna och sitta och vara halvrädd för att de väljer ett hotell där Fredriksson skulle befinna sig på är för mig högstadiemetoder. Sen huruvida Fredriksson skulle ha hånat åkarna eller inte kan ju diskuteras (det låter dock inte trovärdigt). Om så inte är fallet och Stattin har blåljugit så är det än mer tragiskt. Så även om landslaget bör hålla ihop och reglerna ska gälla alla, så har detta skötts väldigt dåligt. Och de som drabbas värst är förstås de åkare som vill träna, men som störs av detta och som ofrivilligt har blivit indragna i en karusell som skidsporten inte är värd.

/JS07