Blogg gratis Logga in
Info
Min bild!
Om: Jag heter Jörgen Stafrin, är 42 år och bor i Sundsvall. Jag har i 20 år skrivit krönikor i radion och på webben och har sen 2006 denna blogg. Mellan 2006-2013 så var den mer fokuserad på politik och samhällskritik. Sen gjorde jag små tankeutflykter och betraktelser om vad som hände i Sverige, saker jag såg och hur vi fungerade som folk. Sen 2017 ligger denna blogg dock på is av tidsbrist. Kanske kommer jag tillbaka till den någon gång, men den kommer inte uppdateras på ett bra tag. Men gå gärna tillbaka och läs gamla artiklar om vad som hände mellan 2006-2017, och kommentera gärna, för jag svarar ändå!
Kategorier
Länkar

« Våldsdåd kan hjälpa Sverigedemokraterna | Tankar vid förmiddagens frågesportprogram... »

Visst diskrimineras dansbanden i P4!
Stafrin | 17 Augusti, 2007 12:23

"Dansbanden demonstrerar! Dansbanden har fått nog!", hade James Hollingsworth sjungit idag. Och jag förstår dom. Band som Lasse Stefanz, Torgny Melins, Thorleifs, Flamingokvintetten och Bhonus har, enligt en artikel i Expressen, anmält P4 till diskrimineringsombudsmannen och planerar att ta skattemyndigheten inför EG-domstolen. Anledningen är att P4 fortfarande vägrar att spela dansband på andra tillfällen än det program som de har på fredagkvällarna. Samt att dansband är belagda med 24 % moms mot de vanliga 6 %. Jag är inget storfan av dansband. Det finns en näve låtar som går att lyssna på, men det är allt. Men däremot är jag ett storfan av musik som en demokratisk och fri kulturyttring. Sverige är utan tvekan det mest patetiska landet när det gäller synen på musik, vågar jag säga. I USA där samsas ungefär fem gånger fler olika musikstilar än i Sverige och dessa har ett större acceptansvärde hos folket. Det finns kommersiella radiokanaler för alla smaker. Det finns hitlistor för gospel, jazz, soul, hiphop, alternativ rock, allt. Och en normal musikfan i USA kan gilla allt från Mozart till Green Day och Limp Bizkit till Thelonius Monk och stå för det. Och man kan stolt säga: Jag gillar det och det varpå folk nickar förstående.
Här i Sverige har någon kommit på den korkade idén att vi ska alla gilla samma sak. Här spelar vi och gillar bara det som går på P3 och Radio Rix samt det som skivbranschen kan tjäna multum på, annars kan man lika gärna stänga av radion. En gång på 80-talet så var Sveriges Radio också fylld med musik av alla slag. Det var innen 1993, då P3 delades i två delar. Då fanns det jazzprogram, folkmusikprogram, 60-talsprogram, dansbandsprogram och ungdomsprogram. Då var kultur något som var till för folket. Idag är kultur bara till för att bolag och media ska kunna tjäna pengar och då finns det inte plats för dansband. Eller någon annan musikgenre som inte är tillräckligt trendig heller.

Så är detta diskriminering som dansbanden påstår? Ja, det är det! När P3 delades 1993 så gick dåvarande P3-chefen Lisa Söderberg (senare även chef för hela Sveriges Radio) ut och sa att "det var dansbandens eget fel att de inte var trendiga". Dessutom har det redan bevisats att flera lokala P4-chefer har givit i uppdrag åt musikproducenterna att inte spela dansband i lokalradion. Och att ha olika skattesatser för olika musikstilar baserade på dess trendvärde är utan tvekan bland det mest patetiska som finns. Kultur är inte längre en fri rättighet för folket utan i första hand numera ett kommersiellt ansikte utåt. Självklart är det diskriminering. Men kommer dansbanden att lyckas med sin anmälan till diskrimineringsombudsmannen?
Naturligtvis inte. Nuvarande SR-chefen Kerstin Brunnberg säger:
"Diskrimineringsombudsmannen har angelägnare frågor att ta ställning till"
Tyvärr har hon rätt. Och när det gäller kultur och pengar så har vi gått så långt med kommersialiseringen att ingen idag bryr sig, mer än kulturyttrarna själva. Och dansbanden är nästan de enda ickekommersiella kulturutövarna som tar till någon strid för att få finnas till. Och EU kommer nog knappast att ens titta på skattesatserna. Även dom har nog andra saker att syssla med än detta. Tappert kämpat, men det räcker inte. Kultur är idag inte längre i första hand för folket. Och som jag skrev i en tidigare artikel så är musik idag ointressant för många svenskar. Dansbanden kommer tyvärr att framstås som Don Quixotar som slås mot väderkvarnar. Jag tycker att oavsett om man gillar dansband eller inte, eller dragspelsmusik, kommersiell popmusik eller jazz så måste det finnas utrymme för olika typer av musik. Det håller inte med en kulturpolitik som går ut på att enbart tjäna pengar på den, i ett land som trots allt har en sån rik flora och historia av musikalisk kultur.

/JS07

Bloggtoppen.se


 #
Add Comment

Ämne

Text

Ditt namn

Din e-mailadress (om du har)

Din hemsida (om du har)

 authimage